Få yrken har så lite och ändå så otroligt mycket gemensamt som travet och sjöfarten. Jag skulle tro att det är därför jag har fastnat för dem bägge. Vad som fick mig att slutligen välja sjöfarten (aldrig någonsin har jag slitits så mycket mellan två val) var nog lönerna. Jag är verkligen inte en höginkomsttagare, men jag har råd att leva på min lön - åtminstone det liv jag vill leva. Det hade jag aldrig kunnat som stallskötare.
Jag släppte travet nästan helt och hållet, men hjälp vad jag längtar tillbaka, trots att jag senast jobbade i ett travstall för elva år sedan...
Detta har ju fått mig att gång på gång fundera och jämföra yrkena - tänker man trav - sjöfart har man väl svårt att hitta något som skulle kunna vara gemensamt och så är det nog. Börjar man däremot studera människorna som håller på med respektive yrke så hittar man mycket som stämmer överens. Förmodligen är det samma sak med många olika yrken, men just dessa har jag ju fått en extra bra inblick i.
Olikheterna är ju glasklara, bland mycket annat;
- Travet handlar om hästar - livs levande djur, personliga individer med känslor och egenskaper - sjöfarten handlar om fartyg - någonting helt materiellt, en båt tillverkad av stål, men som ändå har någon slags personlighet. Alla sjömän fattar direkt vad jag menar, kanske lite svårare för en utomstående.
- Travet ligger ett stenkast från bondesamhället på många sätt, man är på landet, långt från stadslivet och den typen av stress - sjöfarten är en industriverksamhet, även om varje fartyg utgör ett eget samhälle och man är ganska isolerad medan man är ombord.
Likheterna kan verka mer långsökta, men jag tycker ändå att de finns;
- Såväl travfolk som sjöfolk har valt att arbeta med något som är mycket mer än bara ett yrke, det är en hel livsstil.
- Bägge kategorierna lever utanför det vanliga samhället, ganska isolerade. I det här fallet trodde jag nog att sjöfolk skulle vara "värst", eftersom man är instängd ombord i en båt. Där fick jag dock tänka om, de flesta som arbetar på sjön lever faktiskt ganska, eller helt normala familjeliv då de är hemma. De som arbetar inom travet har en tendens att helt fastna i det de gör och har ingen större koll på (och bryr sig heller inte) vad som händer utanför sin egen lilla värld.
- Av ovanstående förstår man nog direkt att de som arbetar med dessa yrken helt går in för sitt arbete, man ger 100 % och har vikt sitt liv åt jobbet. Man hittar många väldigt skickliga yrkesmän.
- Normala arbetstider existerar inte, lika lite som fem dagars arbetsvecka. Man arbetar när det behövs och det behövs alltsom oftast. Där är travfolket de som imponerar allra mest - för en usel lön (om inget drastiskt har hänt sen jag slutade, vilket jag har svårt att tro) ställer de upp i vått och torrt, många har inte vettiga anställningsavtal utan arbetar många timmar utan ersättning. De har en enda sak i åtanke - hästarnas välbefinnande. Så resonerar bra sjömän också - de arbetar för fartyget, men i sjöfarten finns det åtminstone ordentligt uppstyrda avtal och man får en hyfsad ersättning för sitt arbete. Man är dessutom ledig sex månader om året - något som travfolket kan glömma, kan man komma ifrån sitt arbete sex DAGAR om året får man nog vara glad...
- Med tanke på hur mycket tid man lägger ned (i många fall ger man hela sitt liv) är resultatet emellanåt ganska klent och responsen ovanifrån väldigt dålig. Något jag reagerat på (speciellt inom sjöfarten eftersom jag har bäst inblick i den) är att man väldigt sällan får en klapp på axeln och ett par uppmuntrande ord, däremot får man ofta höra att man kunde gjort både det ena och det andra bättre och framför allt billigare.
Detta var några få exempel. Bland ovan nämnda finns många av anledningarna till att jag fastnade för dessa bägge yrken och förmodligen kommer arbeta med detta resten av mitt yrkesverksamma liv - åtminstone hoppas jag det. Som sjöman kan man ju faktiskt hålla på med trav också, det är lite svårare åt andra hållet.
Bilderna visar den första travhästen jag hade hand om, Venture (f 1987 e Pershing - Varia - Frosted Yankee) samt båten jag fick mitt första riktiga jobb i - Atlantic Companion (byggd 1984 på Kockums i Malmö)
